onsdag 28 februari 2018

Tre bröder

Nådde slutet på mastodontiska (660 sidor)  julklappsboken Tre bröder av Joakim Groth. Jag tyckte, då det begav sig, jättemycket om hans förra roman Världen enligt Edi. Den utkom på åttiotalet. Groth har skrivit  mycket sedan dess, många fina skådespel till exempel, men en ny roman har vi fått vänta länge på.

Tre bröder är en finlandssvensk roman som omspänner decennierna från 1970-talet fram till början av 2000-talet och handlar om mycket - bröder, föräldrar, kärlek, relationer, flickvänner, sex, studier, litteratur, konst, skrivande, teater, politik och kultur. Med andra ord allt.

Som titeln säger handlar boken om tre bröder - JG själv har en. En roman ska läsas som en roman, som fiktion, men det kan inte hjälpas att jag läser in mycket av författaren i synnerhet i Hogge, den äldsta av de tre bröderna.

Igenkänningsfaktorn är skyhög för mig även om jag aldrig befunnit mig inne i de kretsar det handlar om i boken. Här blandas fiktiva personer med verkliga, namn nämns och det hängs på bekanta helsingforskrogar.

Problemet med romanen är dess längd. Jag skulle gärna sett att författaren skurit ner en hel del. Till exempel mellanbrodern Enars relation med Lo känns långrandig då alla trassliga vändningar beskrivs ingående. Men bortsett från invändningen om romanens omfång är jag på det hela mycket positiv till boken och imponerad av både språket och generations- och samtidsbeskrivningarna.



Omslagsbild från Förlaget


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar