Future Perfect

En litteraturkritiker skrev att varje bok är värd minst en veckas läsning för att man ska kunna säga någonting om den. Håller med.

Men, nåja,  ibland blir det bara så bråttom. Hade två kvällar på mig att läsa romanen Future Perfect på nästan fyrahundra sidor av den svenska författaren Mara Lee (f. 1972). Slutet av boken intogs på ett café precis före bokcirkelträffen.

Hade inte riktigt hunnit smälta boken då jag kom med mina smått förvirrade tankar om den. Men kontentan var typ så här:

I synnerhet första delen av boken  (före Paris) är helt enkelt väldigt, väldigt bra. På landsbygden någonstans i Skåne möter vi bröderna Lex och Trip (så olika varandra), deras mamma Dora (så omoderlig) och flickan Chandra (så annorlunda). Det är andlöst och hudlöst, tragiskt och hjärtskärande. Om utanförskap, om föräldra-barnrelationer, om att avvika från normen, om rasism, om skvaller, rykten och oförståelse, om att bli övergiven. Men också om gemenskap och kärlek. Mycket om tyger, klänningar och konstiga lekar. Sedan händer någonting som splittrar huvudpersonerna.
Större delen av boken utspelar sig efter det i Paris.
Det finns ytterligare en bok i boken, en fiktiv våldsam historia om klänningar och kvinnor. Mycket märklig, men någon sorts förklaring till den kommer mot slutet av romanen. Slutet på Future Perfect är inte helt tillfredsställande i mitt tycke, men en del trådar knyts ihop.

Alltnog, detta är en äkta roman, en komplex berättelse av en ytterst beläst och språkligt begåvad författare.

Med andra ord, återigen en läsupplevelse, annorlunda och fantastisk - och lite obehaglig.